Vi står tysta framför skälet, där sommaren tar slut
Som tonårsbarn på hemväg efter gårdagens debut
Nu skulle inget bli som förr, vi var i en annan division..
Jag ska låta dig vila, som en nyfödd i min famn.
Hela natten ska jag vaka över dig,
ingenting ska få hända dig
någonsin igen.
Likt gravitation, vid ett visst avstånd så dras vi tillbaka till varandra.
Vi behöver inga regler, inga kedjor eller hårdhanskar..
det finns något otalt, en norm..kanske en regel.
likt gravitation så ligger du här igen.
Jag kommer aldrig att kunna stå emot,
hur skulle jag kunna undvika din blick?
Den har fångat mig så många gånger förr..
vad skulle hindra mig nu?
Det finns en skillnad..någonting emellan.
En ångest som aldrig handlat om oss.
men det var det som gjorde oss till du och jag.
Jag vet inte om jag är mest ledsen eller besviken..
men jag är så trött på att halka efter.
försöka hamna i ditt blickfång, få en reaktion
en enda blick..
jag vill bli knäsvag igen.
jag vill känna alla känslor du lämnat kvar i mig
men likt kvicksand så sjunker de ner i avgrunden
av det jag en gång kallat för själ.
Du, kommer alltid att vara du.
Jag, kommer alltid att vara jag.
Kommer vi, någonsin att bli vi igen?
Place your comment