Jag är en egoist utan dess like
En jubelidiot du gärna såg död.
Du har skrikit så många glåpord, jag har gråtit för vartenda ett
och det skär i mig..som naglar mot glas när du säger att du önskar
att du önskar att jag aldrig vore född.
Det finns ingen jag älskat, ingen jag älskar, så mycket som jag älskar dig.
Å andra sidan finns det ingen, ingen som du hatar så mycket som du hatar mig.
Du tror att jag inte bryr mig, att jag lever vidare som om ingenting har hänt.
Men det du förlorat har likväl jag förlorat…det finns någonting där i din blick
som saknas..det finns någonting i ditt leende som får mig att tro att du ljuger varenda gång du öppnar din mun.
Du tror att jag inte bryr mig..men i själva verket är jag livrädd.
Varenda gång du ringt och gråtit och bett mig komma hem..
när du suttit kvar hemma i soffan likt en ledsen hundvalp och sett på mig
med en besvikenhet som dödat varenda liten endorfin i min kropp.
Jag går runt och väntar på något..jag väntar på att någonting ska hända.
på att få tillbaka dig. på att du ska bli dig själv.
så att jag kan tro dig. få skratta..ett ärligt skratt med dig.
utan piller..utan självömkan.
jag vill ha tillbaka min syster.
Hälften av er har troligtvis redan slutat läsa.
Ännu en sorgsen text..men ni vet inte vad jag förlorat.
ni har aldrig sett det jag sett..hört hennes riktiga skratt.
det är inte ni som vaknat om nätterna av hennes panikfyllda skrik.
gå runt och säg att er bästa vän är er andra halva..ni vet fortfarande inte hur det är att vara delad i två. ni har ingen som pratar i takt med er, ingen som skrattar exakt likadant..jag kan inte föreställa mig att fira min födelsedag ensam. hellre dör jag.
Du tror att jag inte bryr mig när du står där framför mig och gråter, med gälla skrik så skär du mitt hjärta mitt itu när du säger åt mig att du hatar mig. Tanken har aldrig slagit dig..att det här är lika läskigt för mig. Att vi tänker likadant..är rädda för samma saker. För vad som kan hända.
Tanken har aldrig slagit dig..att jag ångrar varenda litet ont ord jag sagt och vartenda bråk vi haft.
Tanken har aldrig slagit dig att du är Fenix..någonting inom mig som alltid får mig att resa mig upp, någonting inom mig som hela tiden, precis som jag, brinner. återuppstår.
En enda molekyl. flera miljoner atomer. Vi är det mest identiska någonting kan bli.
Du tror att jag inte bryr mig varenda gång vi skrattat tillsammans..du tror att jag inte bryr mig om dig. När jag i själva verket älskar dig på något så sjukt övernaturligt plan som gör att jag beundrar varje steg du tar…men det kommer alltid ut fel.
Det är så mycket enklare att hålla dig borta än att släppa in dig.
Men jag bryr mig Sofie och jag är lika rädd som Du.
Och jag älskar dig. Varenda liten del av mig gör det.
och kommer alltid att göra det.
Du är mitt tidsfördriv att dö för.
