Hör du mig, bland alla röster i ditt huvud.
Finns jag där någonstans?
Bland tankarna som fått dig ur balans.
Lilla Ego.
Du har aldrig brytt dig om någon annan än dig själv
jag har aldrig hatat dig så mycket som nu.
Stanna hos mig, låt en schizofreni i ren panik växa i ditt bröst.
Låt oss hitta vägen mellan låtar och poesi, låt mig sjunka in i min sömn
låt mig somna varje natt…av rader från din röst.
jag, eller ska jag forstätta att kalla mig för du?
När ska du vakna ur den koma du själv försatt dig i,
när ska du inse att livet du lever i fortsätter just i detta nu.
Du har aldrig brytt dig mindre,
alltid mindre än jag.
Jag har så svårt att balansera mellan trygghet och panik,
i kroppens vener lever giftet du spred.
Du har levt så länge nu
du borde klassas som antik.
Upplys mig med känslor, med sånger, med någonting alls.
För i spegelbildens reflektion så betyder du absolut ingenting alls.
Det är en för komplicerad dans, du trampar mig på fötterna
Jag rör mig lätt..
med en knöl som du.
Jag ska slå mig fri, någon dag så brinner det i rötterna..
Det finns en finstilt linje i livets kontrakt,
det finns ingen som läser det..
ingen kunde bry sig mindre.
Varken du eller jag.