Jag vaknar till, med telefonen i min hand.
fem sms.
alla frågar ifall jag är vaken..men jag har aldrig känt mig så inne i en dröm förut.
(Fia säger hej)…eller?
jag tänker än en gång avlägga ett löfte. att aldrig bli kär igen.
det finns en trygghet, den finns där någonstans..
en trygghet hos någon, en plats i hennes famn.
vi har hatat varandra, älskat ibland.
Det finns dagar då jag ignorerat varenda litet ord hon sagt,
men hon stannar alltid kvar.
Aldrig här, men ändå så nära.
Jag har alltid haft svårt med den tidigare nämnda balansen, där varenda vindpust får mig ur balans.
Det finns dagar då jag helst gömmer mig, låter huvudet vila under täcket.
Andra dagar finner jag mig på topp.
Vissa dagar finner jag mig inte alls.
Men hon lyfter upp mig, vart jag än befinner mig.
I vilken värld som helst så finns hon där..
trots att jag aldrig ropat på hjälp så tycks hon höra mig.
någonstans långt borta, hon kommer alltid tillbaka.
Men trots att jag fallit så många gånger, så hårt så lyckas hon alltid få mig att resa mig upp igen.
Upp i tryggheten.
Tillbaka i verkligheten.
Hon är en B I T C H !
Place your comment