Jag klev av i regnet igår, i sickla kaj..en station för tidigt för att låta tiden gå lite lite till. Jag gick förbi vägarna jag gått så många gånger. Längs båtbyggargatan, förbi mannen som spelat harpan i tre år nu.
Mannen som sitter där varenda dag, på sitt kontor med löjligt stora fönster, med sin löjligt stora data..i sin förskräckligt fula kostym, sitter han med en koncentrerad min.
I ett omöjligt parti av Harpan. Han jobbar.
jag lät regndropparna förstöra min frisyr..vattenpölarna fick dränka mina adidasskor..och vinden slet tag i mina kläder.
Jag har aldrig varit så rakryggad.
Jag har aldrig varit så osäker.
Det fanns ingen rak linje, ingen specifik väg jag skulle gå.
Så många vägar att välja mellan..men min erfarenhet ledde vägen.
Jag kom fram, fram till frihet.
utan eftertänksamheten.
Där fanns ingen som dömde, bara glada miner.
Lukten av tigerbalsam..känslan av kramp
Det är de stunder..då jag verkligen vet vem jag är.
Där finner ni mig.
Både själsligt och kroppsligt.
Jag finns där.
I slutet av båtbyggargatan..förbi mannen som spelar harpan.
Place your comment