Jag har försiktigt suttit i några timmar och försökt att beskriva känslan du ger mig
du, med dina fumliga händer.
du, som fått mig att förstå innerbörden av att älska fritt.
jag, jag föll hjälplöst för dig när du kysste mig.
I en månad har vi varit oskiljaktliga, i en månad har jag somnat bredvid din varma kropp
och kysst dina putläppar en sista gång långt in på småtimmarna.
för att vakna av dina läppar mot min nacke..dina armar omkring mig likt en boaorm.
jag vänder mig nästan aldrig om, det skulle innebära början på vår morgon
och allt som har en början måste ha ett slut.
jag hatar att säga hejdå till dig varje morgon..höra hur du kastar in nycklarna i brevinkastet
och behöva somna om utan dig i min famn.
Det har varit nästintill omöjligt att skriva om dig..jag har försökt hitta synonymer till mina känslor..men hur skulle ett ord kunna beskriva en känsla?
jag skulle behöva ett par miljoner, ett par miljoner att hyra världens bästa poet
så att han kan leta i min hjärna, i mitt hjärta och i min själ efter orden du förtjänar.
För jag känner mig otillräcklig, vad jag än skriver känns för litet.
Varje natt. varje gång du kysser mig känns det som första gången.
och jag känner mig berusad varje gång.
Då mina rådjursben viker sig under mig..men jag har aldrig varit så stark.
Jag älskar dig, för att du är du. Alltid..i alla lägen.
och jag älskar sättet du ser på mig, sättet du håller om mig och kysser mig.
jag älskar dig för sättet du får mig att le och skratta..hur du får mig att vilja göra saker jämt och ständigt.