har ni någonsin satt en tändsticka intill örat när den brinner?
ironiskt nog låter det som vågor..
hon har spelat ett spel. solskensflickan var värre än dem alla tillsammans.
Hon föll för mig och jag antar att jag förtjänar en nominering för den roll jag spelade..i min pjäs.
mitt livs mästerverk.
Det föll så vackert i bitar.
Som glas mot metall. en rivande känsla längs ryggraden
jag slutade andas för ett tag.
endorfinerna i min kropp gör mig hyperaktiv
jag kan inte sitta still en sekund.
Det är rätt sorgligt, jag är för svag.
hon är för svag.
Trots att jag lovade att fånga henne i fallet så står jag här
som en tapper legosoldat redo för strid.
jag skulle fånga henne, ta hennes hand när hon var påväg över kanten.
Men nu ser jag henne försvinna
och i mina kängor står mina iskalla fötter stilla som i betong
och jag är för svag för att sträcka ut min hand
jag är för rädd för att skrika.
Hon faller. faller. faller.
Hon skriker mitt namn.
hon skriker efter hjälp.
och det ekar..det ekar som en gällt hundskall i mina öron
jag befinner mig i ett vakuum, som efter en lång djup sömn.
hela kroppen känns tung när jag inte känner min puls
när jag inte längre hör hennes skrik
När jag inte längre kan känna hennes andetag..
jag faller, när hon inte längre skriker mitt namn.
Jag vänder om, i samma fotspår vänder jag tillbaka.
Tillbaka till min låtsasvärld, jag är blott en legosoldat.
Men själen min är fallen. Jag lät henne falla.
I elden lät jag vågorna skölja över min kropp
saltvattnet brände min kropp när vattnet brusade över min hud.
Jag ska resa mig ur askan snart..
jag ska tillbaka till min låtsasvärld.
snart är jag en legosoldat.
både kropp och själ.
Men solskensflickan, hon är förlorad.
då jag lovade henne en trygghet. jag ska aldrig lova någonting igen.
Place your comment