Ett tidsfördriv att dö för

Känslan av att inte tro på sig själv.

varje morgon känner jag mig som ett nyfött föl
på ostadiga ben letar jag mig bort till tryggheten..
jag måste hitta mamma
jag måste hitta sofie.
är de inte hemma så måste jag ringa någon.
bara för att veta att jag inte är ensam. jag måste få stödskenor för mina knän.

De viker sig. Jag skakar..utan en enda muskel i min kropp och med svullna ögon så letar jag efter solen.
jag letar efter något slag av bekräftelse.
somnade jag i telefonen igår natt?

hon frågar om jag behöver räddas.
en annan hon säger att hennes religion säger att vi måste säga upp kontakten nu..
Men Hon säger att hon älskar mig och att hon saknar mig.

Men det finns ingen bekräftelse, ska jag börja rabbla namn?
meningslösa idioter som jag fått på fall? är det bekräftelse?
Betyder det att jag är någonting?

Får jag vänner då?
blir jag mer attraktiv då?
kommer de säga att jag är vacker?

Det spelar ingen roll om de så säger att jag är det vackraste dem sett.
De kan likväl säga att de älskar mig..När de låter händerna vandra över min kropp som så många gånger förr.

imorgon kommer jag att födas på nytt igen. och på skakiga ben så letar jag efter mamma..efter sofie.
jag måste ha bekräftelse. utan ytlighet. utan känslor.
bara få veta att jag finns.

att jag inte bara är en illusion.
Jag kanske bara är ett påhitt, hela min värld kanske bara är påhittad för min skull?

Jag tror att jag ska växa upp nu.
Känns som att det är dags.

posted by Malin in Okategoriserat and have No Comments

Place your comment

Please fill your data and comment below.
Name
Email
Website
Your comment

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu