Ett tidsfördriv att dö för

lika vacker som farlig.

Du glömde bort vårt språk.
Vi glömde bort att le.
Du lämnade blott ett eko.
Du är precis lika vacker som förut
precis lika farlig som då.

Jag går i våra fotspår, när du inte ser.
När du inte hör.
När ingen vet.
Jag har sett solen gå ner över trädtopparna vid Greta Garbos grav
du vet den där vi aldrig fann..

Jag hade hittat den åt oss, men din blick är så distraherande
jag kan aldrig koncentrera mig när du ser på mig.
Och dina händer är som en hjärtmaskin som väcker mig till liv.
Dina läppar.
Känslan av din hud emot min.

posted by Malin in Okategoriserat and have No Comments

Place your comment

Please fill your data and comment below.
Name
Email
Website
Your comment

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu