ibland slår det mig, att du inte är på låtsas längre
vissa nätter måste jag låta handen treva över hela din kropp innan jag inser
att äntligen…äntligen är du här igen.
Efter en sommar i misär..
idag kändes det som sista gången du gick.
när jag med blodiga knogar såg dig ge dig av
precis som idag kände jag hur det rann i mig..
jag har aldrig förstått den känslan..men det är något som rinner i min kropp
det rinner innanför skinnet och landar i stora pölar i mina fötter..
jag kan inte röra mig när du gått..
det känns som en evighet, alla sekunder jag väntar vid låset..
hoppas på att du ska rycka upp dörren.
men jag låser..går därifrån och skriver om dig. som så många gånger förut.
och fortfarande förstår du inte hur mycket jag älskar dig Charlotte
allt jag skrivit här, allt jag skrivit i alla mina böcker jag köpt för att få
lägga mina känslor åt sidan…för att få distans.
för att min kärlek till dig inte ska vara osund.
Men jag kan inte hindra mitt hjärta..det rusar för snabbt.
jag är hög, hög på dig.
kär, kär i varenda liten molekyl av din kropp..
Men du är så snabb på att vända..att jag ibland inte hänger med.
sov nu några timmar, vakna igen och le. le ditt vackra leende.
och jag ska kyssa dina läppar..jag ska aldrig göra dig besviken.
det är du och jag nu älskling
vi. precis som det ska vara
Place your comment