I mina ruiner letar jag efter resterna av mig själv,
ett skratt, nästintill obefintligt och den själ som så många sägs ha förälskat sig i..
jag letar efter en sanning..som jag egentligen aldrig litat på.
på en lögn..en förnekan som växit likt cancer i min kropp.
Alla mina förväntningar..mina drömmar och förhoppningar, de saknar mening nu
Varenda litet skratt, varje blick och leende..det är så falskt att jag varje gång förvånas över mig själv.
Och jag antar att jag förtjänar en oscar för rollen jag spelar.
Men det finns ingen som kan tyda tysta läppar.
Det finns ingen där..ingen där när jag skriker
det finns ingen. ingen som ser när mina stämband brister.
när jag skriker mina tysta. kvävda. skrik.
Det spelar ingen roll vilken väg jag tar..huruvida jag väljer att ändra mina mål.
jag kommer alltid att fastna här.
Place your comment