jag har suttit i timmar, försökt att hitta synonymer.
meningslösa rader har försiktigt raderats på skärmen.
bokstäver, huller om buller..jag är ur balans.
Lilla ego fy skäms.
jag har dränkt mig i ditt hav för att alltid spara en känsla
dessutom har jag låtit lågan som fanns kvar brinna vidare i ditt bröst.
När du kom igenom min berlinmur så vände du hela min värld uppochner.
jag har aldrig förut känt mig så rättvänd.
du har inte försökt att laga någonting
men ditt leende har klistrat och sytt
och ditt hav i dina ögon har tvättat mig ren
dess saltvatten har bränt bort mina ärr.
jag har gått den här vägen så många gånger utan att snubbla
så många gånger har jag varit rakryggad..känslokall
ett behov. ett slutmål.
men nu har jag gått vilse och ramlat in i din famn
jag vet inte vart vi ska ta vägen. jag vet inte vart..eller om vi ska sluta.
jag vill inte sluta. vi har knappt börjat.
jag har snubblat…mina ben behöver inga stödskenor längre.
Det behövs ingen bekräftelse.
inte med dig.
men jag ligger bra här på vägen..och letar efter stjärnorna
för jag vet att om jag sträcker ut min hand..om så bara en centimeter
så ligger du där bredvid.
och när du ler..faller jag genom jorden
och ut bland stjärnorna i Kina.
<3 du är allt, malin. du är allt som betyder något.